Blixtar och dunder både på himelen och i huvudet.
Hej på er och STORT tack för era kommentarer som har droppat in under de tre senaste dygnen! Jag måste ha världens bästa läsare. <3
Well. Idag gick det bättre att få med Hampus till bilen. Han fick sin ryggsäck och skuttade iväg till bilen. Det svåra var idag att få på honom regnkläder då han tror att "på sommaren behöver man bara sandaler och shorts mamma...." Haha. Han verkar inte veta vad "Svensk sommar" innebär. Det är nästa sak på listan att lära honom tror jag minsann.
Efter lämningen var jag sååå trött att jag övervägde att sova i bilen på någon random parkering men tänkte att jag inte ska bli en soffpotatis utan jag ska springa gbg-varvet 2019 och då kan man inte åka och sova på någon parkering inte. NEJ. Jag åkte till spåret och började gå mitt obligatoriska tisdags-varv. Helt plötsligt började det droppa från himlen och jag tänkte "Äsch, det är bara tillfälligt. Njut av regnet nu Lisa." Jag njöt i typ 10 sekunder. Sen brakade det loss. Herregud vilket regn! Jag blev DYNGSUR! Efter halva varvet blev det om möjligt värre och jag tänkte att jag har lika långt kvar som jag gått redan så det är bara knata på. Sista halvan åskade det nästan oavbrutet och jag joggade snabbare och snabbare mot bilen. Haha.
Givetvis kom solen fram när jag låste upp bilen.
Jag åkte då vidare till mamma och cyklade 13km. Det är 11 dagar kvar på Vätternrundan (alltså med ICA-klassikern) och jag har cyklat 192 av 300km. Kära nån. Kommer jag hinna?
Hur som haver så har jag i alla fall inte varit en soffpotatis idag utan jag har tagit tillvara på dagen och det hjälper min ångest. Jag skulle nog säga att jag mår lite bättre nu än för två veckor sen med ångesten. JAg tror absolut att det är min motion och mina rutiner som gör att jag mår bättre. Jag fick en panikattack här om dagen som var väldigt kraftig. Jag var på väg att ringa ambulansen för jag trodde verkligen att jag skulle dö. Hjärtat slog så fort, jag fick inte fram några ord och jag fick ont i kroppen på ett sätt som jag aldrig upplevt förr. Men jag försökte tänka att det är en panikattack och jag försökte börja andas lugnt. Det är väldigt svårt att ta sig ur en attack. Det krävs mycket av psyket och kroppens energi. Efter attacken fick jag lägga mig och sova så länge jag behövde. Efter jag sovit efter en attack så vaknar jag oftast upp och är så oerhört skör. Det räcker med att täcket inte sammarbetar för att jag ska bli tåröggd och irriterad. Det märks så tydligt att psyket har fått jobba.
Well well. Nu mår jag som sagt bättre och jag är peppad på träning. Imorgon bär det av till Eskilstuna zoo enligt tradition. Svärmor tar med oss dit och vi brukar alltid ha världens roligaste dag när vi är där. I år blir det premiär för Tuva där. Spännande!
Vi hörs av imorgon igen <3
KRAM
(Bilderna hamnade snett idag, precis som min småbarnsmammafrisyr. Ha översenede med detta, tack! )