Carpe fucking diem - 2020
Hej,
Well. Jag är vaken mitt i natten och kan inte somna. Detta är numer vanligt förekommande för mig. Det var länge sen jag somnade innan 02.30. Jag tror att det har att göra med stress. Stressen över att vara sjuk och hemma från jobbet, stressen av att det alltid är stökigt hemma pga leksugna barn och tidsbrist. Stressen av att inte hinna träffa alla nära och kära så mkt som jag vill. Stressen av att livet snabbspolas.
Liksom. När hann Hampus bli 5,5 år och NÄR lärde han sig skriva sitt namn? Hur har jag hunnit bli 28 år? Tog jag inte nyss studenten? Om livet fortsätter i detta tempo är det dags att ta CARPE DIEM på allvar och börja fånga dagarna på riktigt. Jag vill minnas hur roligt jag haft, jag vill inte minnas hur många tv-program jag hunnit se. Dags att lyfta rumpan från söffa och börja leva. Nu har jag dock haft bra anledning att sträckkolla serier och filmer. Jag har haft influensa och magsjuka x2 utsträckt i 3 veckor. Livet börjar dock kommer tillbaka nu så imorgon är det jag som carpe diemar.
Jag har också funderat lite på framtiden. Var ser jag mig själv om 5 år? Ärligt talat så ser jag bara mig själv på samma ställe fast lite slitnare. Det behöver ändras. Om livet ska kännas så amazing som jag önskar så behöver jag krydda upp mig och mitt sätt att leva. Jag måste våga gå utanför min comfortzone och utmana mig själv. Jag ska under morgondagen formulera en bucketlist för 2020 och publicera här. Hoppas ni är med mig!
Nu ska jag sova, hoppas jag.
Puss och kram, Lisa.