En hyllning.
Jag har turen att ha en fantastisk familj. En man, en son och en dotter (snart).
Det här inlägget är en hyllning till dem.
Familjen.
Varje morgon när jag vaknar är det en 3,5 årig pojke som står bredvid sängkanten och pratar för fullt om allt mellan himmel och jord. Sen när jag vänder mig om så ligger det en 28 årig man där. Min Sebastian. Han ligger alltid på mage och ser ut som om
han inte sovit på många nätter. Ändå är han så fin att stirra på så fjärilarna i magen går inte att kontrollera.
Jag vet varför Sebastian ser tröttast ut i hela världen. Det är för att han varje morgon går upp med Hampus 06.00 och ser till att han får i sig frukost, går på toa och kommer iväg till förskolan på veckodagarna och på helgerna så är det samma tider som
gäller men då myser de i soffan.
Sebastian gör allt det nu för att jag haft influensan i tre veckor och dessutom mått dåligt i graviditeten med sammandragningar och yrsel. Han gör det alltså för att jag ska få sova och få må bra.
På dagarna städar han, tvättar, handlar och lagar mat. Jag ligger i soffan och ber honom leverera saker till mig.
Summan av kardemumman är att han gör sååå mycket för mig just nu och jag förstår varför han ligger där utslagen på mage och dreglar på morgonen.
Är jag bara tacksam över att han gör allt praktiskt? Nej. Han gör så mycket mer.
Varje dag får han och Hampus mig att le. De får mig att skratta och de får mig att uppskatta livet trots att jag just nu bara orkar ligga i soffan hela dagarna.
Mina pojkar är mitt allt och gör mig hel.
Alla bus, alla kramar och alla samtal vi tre har. Det är något utöver det vanliga. Vi är så starka ihop och vi möter allt tillsammans. Motgångar och framgångar. Att vi nu ska få en lillasyster till familjen är helt fantastiskt. Vi blir den fanstastiska
fyran.
När jag är ledsen så är Hampus först med att fråga om jag vill ha hans sista godisbit, eller om det räcker med en kram. Tätt efter kommer Sebastian och ger mig en varm kram. Sen står vi alla tre och blir ett team och känslan av ledsamhet är som bortblåst.
När jag är glad så kommer Hampus och skrattar med mig utan att veta vad som är roligt eller vad som gjort mig glad. "Är mamma glad så är jag glad".
Vad skulle jag göra utan er?
Jag älskar min familj över allt annat.
- Sebastian, Lisa, Hampus och Tuva -
Dream team.
Ta hand om er!
Lisa Käller
