Lyckliga småbarnsmamman med en skvätt ångest

Allt började för tre dagar sen när jag vaknade upp mitt i natten och kände att jag hade svårt att andas. Jag fick efter ett tag panik och en panikattack kom. 

Värsta attacken jag haft någonsin. Det svartnade för ögonen, pulsen blev så hög att Sebastian tyckte att vi skulle åka in till akuten, jag skakade i hela kroppen och var skyblöt av svett. 

Senare under den dagen fick jag kraftig hosta. Jag åkte då till en läkare som bad mig öka astmamedicineringen. 

Jag fick sedan muskelvärk och feber. Influensa. 

Härligt. 

Idag mådde jag bättre. Jag har kvar hostan och är hängig. Febern och muskelvärken är dock borta så vi valde att åka till specialistmödravården för förlossningsförberedelser. Väl i bilen kände jag att shit. Jag svimmar nu. Men lyckades hålla mig medvetandes. Tre gånger svartnade det för ögonen och jag var yr. 

Väl framme hos läkaren såg hon att jag mådde dåligt men vi hade diskussion om förlossningen och det blev helt klart att det blir planerat snitt. Vecka 11. Känns såklart skönt. 

Men. Sen skickade hon mig till infektion eftersom jag inte mår bra och här har jag fått lämna så sjukt mycket prover och för varje nytt prov har jag fått ångest och panikattack. Jag har gråtit i flera timmar i sträck på grund av rädslan för vad som kommer visas på proverna. Jag vet inte hur många gånger jag frågat Sebastian om han tror att Hampus vet att jag älskar honom mest av allt. Jag har gallskrikit att jag inte vill dö. Jag har gråtit som en tok när personalen kommit in i rummet. Ja. Precis det här är det min panikångest bygger på. Sjukhus, provtagning och framförallt; väntan på svar. 

Jag skulle ta två prover i näsan nyss och då fick jag så fruktansvärt ont så jag skrek och brottade bort sjuksköterskan 🙈 Men hon sa att det är en vanlig reflex.  

I skrivande stund sitter jag i sjukhussängen och försöker att påminna mig om att andas och att jag ska ta det lugnt. 

Nu är jag hemma igen. Fick inga svar där mer än att infektionsvärdet hade ökat med litegrann. Resten av svaren ska de ringa och berätta. Jag har konstant ångest i kroppen och känner mig sjukare än någonsin.

Jag ska hur som helst ringa till en psykolog nu och få hjälp med panikattackerna. Kroppen och knoppen tar extremt mycket stryk vid såna här dagar.

Ta hand om er! 

Lisa Käller