Lyckliga småbarnsmamman med en skvätt ångest

Idag ska jag, Tuva och Hampus åka med min mamma till lite olika ställen i Karlskoga för att fira Sveriges nationaldag! 😍🇸🇪

När jag bodde i Enköping så fikade jag och mina vänner på en brygga vid hamnen varje nationaldag. Nu när jag bor i Karlskoga får jag försöka hitta nya traditioner. 

Hur firar ni nationaldagen? 😎

För övrigt så vet ju mina läsare om att jag lider av panikångest och depression. Ibland mår jag strålande och ibland mår jag riktigt kasst. Just nu är jag inne i en sämre period. Jag inbillar mig att jag är sjukt ensam och oälskad. Fast jag vet att jag har väldigt många runt mig som älskar mig och som är med mig ofta. Jag måste påpeka att det inte är någon som gjort något som fått mig att känna såhär. Det är något som mitt huvud har hittat på. Jag misstänker att jag älskar mig själv mindre nu när jag mår såhär och därför känner större behov av andras kärlek och därför känner så. 

Jag är så glad för att jag har barnen, Sebastian, Mamma, Pappa, Eva, sebastians föräldrar och syskon samt mormor och sebastians mor- och farföräldrar så nära. Ja, ni ser. Listan på människor som är runt mig varje dag är lång så jag är långt ifrån ensam. 

well Well. Det blir bättre 😊

Min mamma fick läsa det jag skrivit ovan nu innan publicering och sa, nä. Vilket tråkigt inlägg.... 

Haha. 

Ja. Alltså vissa inlägg blir ju såhär lite korta, deppiga och kanske inte så roliga. 

Jag kan ju kanske i och för sig berätta om något roligt som hänt också. Jag har klarat av att jogga 2,3km?! 😱💪🏼🏃🏻‍♀️ 

Det är inte ens tre månader sen kejsarsnittet. Känns så sjukt bra! Det ska jag glädja mig åt!

Ta hand om er ❤️