En natt med ångest.
Jag sitter här, 01.40, och har sån ångest att jag kräks. Mitt sätt är att skriva av mig så here we go.
Jag är så trött. Liksom inte bara trött som i en gäsp och en natts sömn hjälper. Nej nej. Jag är så trött så jag på riktigt undrar om jag ens är vaken ibland. Jag somnade sittandes idag när svärfar var här. Han frågade om allt var okej. Jajjemän, sa jag
för att inte oroa honom.
I själva verket har jag gått och grubblat länge. Jag vill verka självsäker, jag vill verka vara en bra mamma och en bra vän, jag vill alltid vara mitt bästa jag eller ännu bättre.
Nu när jag är så sjukt trött så påverkas mitt eksem vilket gör att det blommar upp torrfläckar som kliar överallt. Något som jag skämts över hela livet faktiskt. Alla prickar. Jag har ärr över hela kroppen (framförallt smalbenen) efter dessa
torrfläckar som jag medan jag sover klöser upp till sår. Sen jag var nyfödd har det sett ut såhär. Prickar prickar prickar. Jag har gått i långbyxor när det varit 30 grader varmt för att dölja ärren. När jag tog studenten sminkade jag till och med över
ärren, fick fula fläckar på klänningen och tänkte: aja. Då är det i alla fall inte jag som är ful, utan klänningen. Kommentarer som jag fått är:
- oj, många myggbett i år redan? Nej
- men hur ser du ut? Prickig
- smittar det? Nej
- kan du inte bara smörja dig så det försvinner så du kan få fina ben igen? Nej.
Jag kan förstå alla dessa kommentarer men en natt som denna påverkar det mig. Jag vill kunna skriva något inspirerande som typ: Jag ska inte låta världen bestämma att jag ska svettas i långbyxor. Eller. Jag ska aldrig mer skämmas över mina prickar, jag
ska bära dom med stolthet. Men. Jag kan inte. Jag är kanske inte så självsäker. Jag är inte så bra på att älska hela mig. Och det suger.
Jag kommer skämmas över mina ben i år igen. På Tuvas dop kommer jag troligtvis ha långa tights för att dölja prickarna när jag ska stå framför folk.
Men. Nu har jag i alla fall skrivit av mig om dom och jag tänkte försöka våga publicera en bild så ni får grepp om vad jag pratar om.
Observera att detta är en del av många som visar vem jag är. Jag har fler saker som orsakar denna natts oro och ångest. Men det viktiga är att jag vet att jag har jäkla många egenskaper som gör att jag vet att jag kommer må bättre imorgon eller om en
vecka - för jag är stark. Jag är full av kärlek och det gör att jag är stark, modig och alltid kommer upp ut mina fallgropar. Hm. När jag läser igenom detta inlägg inser jag att jag inleder med: Depp, ångest och oro. Jag avslutar med pepp, självförtroende
och kärlek. Jag kanske är bra på att älska mig själv after all.
Love always win.
Lisa Käller
(Var snälla i kommentarerna)
